Det blev en seg morgon. Inte för att vi sov länge, men för att vi inte hade bråttom någonstans.
Vi åt frukost, gjorde oss i orning, tvättade lakan, kollade på Coupling i väntan på torktumlaren, bädda och städa, och fixade iordning huset. När allt var klart så låste vi huset och hoppade in i bilen. Vi tog en sväng till beachen. Satt där på min älskade Svampbobfilt och bara göttade oss och pratade i solen (med liten toouch av vind).
SÅ HÄRLIGT!

Efter en dryg timma kände vi oss klarstrandade och gick för att köpa glass och popcorn. (Dagens lunch, dagens lunch, tralla la lalla, dagens lunch!). Resan fortsatte till Outletten för att kika lite medan vi ändå är här nere liksom innan hemresan skulle fortsätta.

Nej, vi kände oss klartittade och klarshoppade och satte oss i bilen och ... dadadaDAAAAM ... den startar inte.
Vi ringer pappa, vi ringer pappa 2, vi ringer pappa 3. En 31års-erfarenhets-mekaniker stannar och försöker hjälpa oss. Vi kollar om det är batteriet. Vi höll tummarna, men i onödan. Det är fel på startern.


Sofias pappa kom och hämtade Sofia. Jag Hanna och Petronella hoppade in i bilen (efter stängning) och spelade Truth or Bullshit (ett spel P hade med sig). Nu är vi allänbildade allihop. 2 timmar att slå igen. What to do? What to do? Vi hade en opoppad popcornpåse med oss, MEN ingen mikrovågsugn. Därför traskar man över den stora vägen och sicksackar mellan bilar körandes i 110 km/h, traskar in på  Ihop restaurang och ber snällt dom poppa cornen åt oss. And they did! - AWESOME!
Vi traskar tillbaka, sätter oss i bilen och fortsätter vänta. Spelet är igång igen och denna gången har vi lite tilltugg.

VÅR VÄNTAN ÄR ÖVER! Klockan 9pm kom Eric (Doug's (Petronellas hostpappas) limo driver - dock inte i limon) och hämtade oss. Äntligen på väg.
Han berättade hela sin livshistoria om hur han nu i september i 20 år, med hjälp av AAmöten, varit nykter från alkohol. Vi stannade till på wawa #1 för kaffe och wawa #2 för en kissepaus och klockan 11om var vi hemma igen.