Dagen innan vi åkte till Maine förra lördagen så var Johanna över på middag och jag, hon och Donnie satt och snackade om tidigare au pairer så berättade han att en hade åkte med grannpappan och hans aupair på arbetstid till New York (som ligger 2½ timma bilväg härifrån) för att hoppa fallskärm.
1. Hon åkte på arbetstid
2. Barnen var i skolan, och skulle det hända något var hon ingenstans i närheten
3. Hon hoppar fallskärm
4. Hon sa inte till sina Jennifer eller Donnie, alltså frågade inte om lov.

Donnie sa det att han aldrig varit så frustrerad som han var när han fick reda på av grannpappan att han tagit med tjejerna till New York. Han sa till mig att han helst inte ville veta av att jag gjorde något sådant under året då jag har skrivit under att ta hand om hans barn. Och skulle det hända mig nåt (bryter benet eller whatever) så kan jag inte ta hand om barnen heller.
"Nej, nej" tänkte jag. Kommer aldrig hända. Hade inte ens en tanke på det. Visst är det på min Bucket list. Men hade tänk lite längre fram i livet.

Men nu med närmare eftertanke är det VÄÄÄÄLDIGT lockande! Om jag ändå tänkt göra det kan jag väl lika gärna göra det här? Tänk..över New York! Hade varit skeeetfräckt..
Kanske till höst? Ska tydligen vara väldigt fint då! Får visa hundögonen för Donnie så får vi se.