Jag och min sängkamrat Johanna vaknade tidigt (för att vara helg) och tryckte i oss frukost och inte långt efteråt så var vi i bilen påväg till Wilmington för att hoppa på tåget som skulle ta oss till Philly!
Resan tog oss en timma på rälsen, inte så konstigt då vi kan springa snabbare. Inge X200 här inte.
Fram kom vi i alla fall och innan vi gick ut från säkra tågstationen så proppade vi på oss med kartor och bra och ha grejer. Aa, mer kartor.


Klockan var strax innan 10 när vi klev gatorna fram mellan byggnaderna och vi tänkte att det kommer ju ta ett tag innan allt öppnat och kommit igång och vi har varit vakna i snart fyra timmar så om vi hittar en starbucks för en morgonkaffe och tar det lugnt och sen börjar vi röja.. lättare sagt än gjort.
Inne i storstan tänker man att här finns starbucks runt varje hörn, MEN ICKE. Det tog oss 45 minuters promenad i en åtta och en mängder med vägbeskrivningar från förbipasserande som vi frågade innan vi kom fram... Och ändå var vi inte framme än.


Den slutgiltiga vägbeskrivningen ledde oss till Market street. Där stannade jag en man i kostym då jag sett minst 100 en dag som idag och i sällskap men minst 100 vitklädda nunnor. (Såg en mycket praktisk sak med att vara nunna. Man kan ha händerna fulla och bråttom men fortfarande prata i telefon. Den simpla lösningen är att stoppa in Iphonen innanför huvudsaken som sitter tight runt huvudet och trycker mobilen till örat. Kanoners. Hur man lägger på och stoppar undan mobilen sen är en annan histora som de säker har en lösning på de med)
Kostymkillen verkade inte alltför glad över att svara på min fråga utan pekade på en rödtröjad kille med pengagrej runt höften och med foldrar i hand. AHA, guideförsäljare. Så jag frågade honom. Han var väldigt charmig och rolig att prata med så där stod vi (Jag och Johanna) och flirta en stund. Han försökte givetvis sälja och vi föll pladask (då erbjudandet var $25 för att hoppa på och av en guidebuss hur mycket vi vill som kan ta oss från ena till andra enden på nolltid och som åker till alla sevärdigheter. Klart man inte bangar.)
Vi sa att vi skulle tar vår (efterlängtade) kaffe först för att sedan komma tillbaka. And we did. Han var glad att se oss. Innan vi hoppa på bussen sen så bytte vi nummer och vår resa tog fart.


Första stoppet, Rocky stairs. Inge å se... Jo då. Det var änna fina trappor, men vet inte varför dom är kända för att jag inte sett filmerna Rocky än. Det får jag allt ta och ändra på nu. Vi hoppade på nästa buss och hoppade av på Broad Street som gav ut gratis exemplar på Världens godaste Chocolate chip cookies. (Det var det guiden som sa, inte jag). De slank ner kan man säga. Vi tog oss igenom en gayfestival och ner på south street och in på enn Frosen Yoghurt-ställe och mumsa lite där när jag upptäckte att jag glömt min tröja på en av bussarna. Tur är väl då att man har en vän med inflytande och fixar detta på fem minuter. Yey!


Vi åkte till slutstationen och hämtade min tröja som låg och väntade i en famn på en annan guide. Sen åkte vi tillbaka till VÅR guide och vän James. Tackade honom och flirtade lite till innan vi gick tillbaka till stationen. Där tog vi oss var sin macka och sen var det bara att sätta sig på tåget hem igen.